Jag är trött på media. Trött på hur man väljer att ställa beslutsfattare mot grupper i samhället. Jag är oerhört trött på hetsen mot bidragsfuskarna som om vi måste försvara oss mot en fusk-maffia som håller på att ta över vårt samhälle. Vi läser i tidningen om en far som tvingat sin dotter att spela handikappat för att pappan skulle få ut försäkringspengar. Ibland kastar man in lite siffror om politikernas eller de statliga ämbetsmännens höga lönen, arvoden och bonusar.
Mer än så blir det inte. Så länge folk får bli lite förbannade på den ena eller den andra så håller vi oss lugna, några skriver på ett plakat och samlas utanför riksdagen där turisterna tar lite foton på de upprörda medborgarna och åker hem och berättar om vår förträffliga yttrandefrihet. Jag är trött. Men jag är också tacksam för så mycket denna välfärdsstat har att erbjuda, som assistansersättningen till exempel.
Jag är tacksam över att de i riksdagen enats om en assistansersättning för de människor som är för friska för att sättas i ett samboende men för sjuka för att klara sina basala behov på egen hand. Tacksam över att de som är i behov av mer än 20 timmars assistans för att kunna klä sig, tvätta sig, äta och kommunicera utåt får med denna assistansersättning hjälp att klara sin vardag. Så en pappa lurade staten, det vill säga oss skattebetalare, på tusentals kronor och han gjorde detta på ett väldigt osmakligt sätt. Annat kan inte sägas. Men det är ett fall som vi av media får uppbackning av att förfäras över och ifrågasätta detta ”bidragssamhälle”.
Ingen ska komma och roffa åt sig våra gemensamma pengar skriker vi i kör medan en överbetald politiker tittar in i kameran och ut över oss medborgare och skakar sorgset på huvudet och säger lågmält ”vi måste se över bidragsfusket”. Det gör mig trött, lika trött som jag antar att denna mångordiga men intetsägande politiker ser ut att vara. Har jobbat för länge inom handikappomsorgen för att ryckas med av dennes röst som cirkulerar veckor i vår media. Han vill tillsätta fler utredningar för att få bukt med bidragsfusket, jag vill avsätta honom för att de orimliga summor skattepengar som han, inte bara tjänar på sitt arbete utan slösar på fler utredningar ska komma de svaga till rätta.
Vi lever i ett samhälle där man lär sig att målet är att bli en stark individ som inte tar hjälp utan fixar allt på egenhand. Hur många därute vill be om hjälp och släppa in människor in i det mest privata. Hur många vill visa sig svaga? Inte ens denna pappa lät Försäkringskassan tro att något var fel på honom, han la över svagheten på sin dotter. Assistansersättning är till för att de som är i behov av hjälp för att klara sin vardag även ska få det. Jag är tacksam för att den hjälpen finns men trött på att vi så ofrivilligt vill ge den.
